Görare och tyckare, två olika människotyper

Ett stort problem är när duktiga människor blir desillusioneradekeep-calm-and-be-a-doer

Ett stort problem i rörelsen är att många görare (s.k. doers) blir desillusionerade och tappar tron. Detta kan ha en mängd olika anledningar, men en vanlig orsak är att de blir besvikna på sina egna. De tappar tron på de egna inom rörelsen eller organisationen. Oftast beror det på människor som i starka ordalag talar om kampen men sedan i verkligheten på alla sätt undviker att aktivt arbeta för den sak de säger är så viktig.

Ofta kan man känna en glädje då man träffar en person som brinner för sin sak och talar om vikten av handling. Det kan kännas som om man träffat sin själsfrände tills man inser att personen i själva verket inte alls är intresserad av att göra något annat än att prata. Är man själv en person som gör saker som en konsekvens av sina åsikter så kan detta beteende göra ont och skada ens tilltro för våra möjligheter att förändra samhället. Psykologin bakom beror på att man utgår ifrån att människor som förfäktar en åsikt också är beredda att kämpa för den, dvs. att sätta handling bakom sina åsikter. Så är det inte i de flesta fall.

”Tyckare” är en grupp människor som aldrig går från åsikt till handling

Oftast gör dessa människor just inget annat än att prata om sina åsikter. Orsaken till detta kan vara många. Självfallet kan dessa människors prat ha en viss positiv inverkan på kampens möjligheter, men i stort är deras beteende negativt. En viktig anledning till detta är att dessa människor tar död på duktiga människors energi och kraft. Det finns få saker som är så destruktivt som då en görare tappar hoppet p.g.a. att de träffar på professionella snackare som gör dem desillusionerade. Många duktiga görare har lämnat rörelsen desillusionerade efter att ha bränts ut av en mängd snackare i sin omgivning och istället satsat och lyckats i näringslivet. Där har de fått träffa likasinnade, och där har de fått sin belöning i form av anseende och pengar.

Hela den västerländska civilisationens samhällen och kultur beror på ett fåtal handlingskraftiga människors hårda arbete. Kampens möjlighet att bli framgångsrik är helt beroende av dessa människor. Det finns betydligt fler tyckare än görare vilket det alltid gjort. Orsaken är att det krävs betydligt mer av en människa för att göra verklighet av sina idéer än att bara tala om dem. I dagens samhälle finns det dock betydligt fler sådana än vad det historiskt sett funnits. Idag saknar många de egenskaper som krävs för att kunna förverkliga sina idéer och tankar. Det krävs självdisciplin, hårt arbete, envishet och förmågan att kunna planera. Idag blir dessa egenskaper alltmer sällsynta då vårt samhälle inte uppmuntrar och belönar handlingskraftiga människor tillräckligt mycket. Oftast går det alldeles utmärkt att klara sig i dagens samhälle även om man bara spelar tv-spel dagarna i ända.

Organisationen skall sätta människor i arbete för att nå ett större mål

Då organisationens mål bland annat är att sätta igång rörelsen så måste organisationen lära sig hur man undviker snackare och hur man får med sig görare. En organisation är som tidigare sagts en samling människor som har ett gemensamt mål, där man delat upp ansvaret mellan personerna som ingår. Det är därför av yttersta vikt och helt nödvändigt att varje individ som är med i organisationen löser sin del av arbetsbördan. På så sätt bidrar denne till uppfyllandet av organisationens huvudmål som är att bevara nationen, kulturen och folket.

I näringslivet finns ett naturligt incitament i form av pengar som håller tyckare borta och belönar görare. I rörelsen finns inte detta incitament i samma utsträckning.
Detta gör att många betraktar tyckarna som mer värdefulla för rörelsen än görarna då de ofta har en bättre förmåga att uttrycka sig.

Rörelsen består till stor del av människor med åsikter som de inte sätter handling bakom

Om man tittar på rörelsen så består den av människor som har åsikter vilka i stort påminner om våra, men som ofta inte har förmågan att arbeta för sina åsikters förverkligande. Detta kan bero på brister i självdisciplinen, avsaknaden av mod, lättja eller att de bara är med i rörelsen för att få sitt ego tillfredsställt. Organisationen däremot måste bestå av människor som bestämt sig för att i handling försöka förändra. Om en organisation består av andra än görare så kommer moralen och solidariteten sänkas beroende på att vissa bara tittar på då andra arbetar.

Det är ett problem då tyckare ansluter sig till organisationen

Då de flesta människor har små möjligheter att själva bygga en organisation så väljer de att ansluta sig till en redan befintlig organisation. Tyvärr är det så att organisationen då kommer i kontakt med både görare och tyckare, vilket är ett stort problem. Tyckarna är många gånger inte medvetna om att de är just tyckare utan tror sig vara görare. Anledningen till att tyckarna drar sig till människor och organisationer, som handlar och gör saker, är ofta att de då kan klä på sig en kostym som döljer deras brister. Dessutom kan de sola sig i glansen av andras arbete. Det är av yttersta vikt att snabbt och effektivt avgöra vilken typ man har framför sig. Tyckarna har en förmåga att ta massor av tid och energi då de ständigt kommer med åsikter och idéer som de vill att någon annan ska utföra. De trivs bäst med att sitta på föreläsningar eller tillbringa sin tid på olika sociala sammankomster. Där kan de sitta och supa in ännu mer kunskap så att de kan briljera för sin omgivning med sina (enligt dem själva) enastående analyser om världen.

Snackarna är fiendens bästa vapen

Snackarna är det bästa vapnet våra fiender har fastän de själva inte är medvetna om det. De tar som sagt var massor av energi, tid och solidaritet ifrån dem som verkligen jobbar i organisationen. De kan av olika skäl sällan eller aldrig vara med på aktiviteter som kräver konkret arbete. De gör aldrig de uppgifter de tagit på sig, vilket skapar en mängd extraarbete för organisationen. Det bästa sättet att snabbt bli av med dem är genom att ge arbetsuppgifter till alla nya som kommer till organisationen.

Oftast, om det är en tyckare, så kommer denne med en mängd dåliga ursäkter till att de inte har tid att utföra arbetsuppgiften de erbjudits att göra. Oftast skyller de på att har de så otroligt mycket på arbetet eller så är det familjen som gör att de inte hinner eller så har de allehanda sjukdomar som hindrar dem. Det finns alltid en uppsjö med olika bortförklaringar. Även om organisationen efter bästa förmåga försöker lösa de problem som hindrar dem från att bidra med sin arbetskapacitet så hittar de på nya anledningar till att inte kunna hjälpa till i kampen. Alla kan bidra med något, det behöver inte vara mycket, men i tyckarnas fall så är varje uppgift för stor eller för svår. När det däremot vankas till fest eller social sammankomst så är tyckarna de första att anmäla sig. Då har de all tid och alla pengar i världen.

En framgångsrik organisation drar till sig görare och stöter bort tyckare

Slutsatsen av denna artikel är att om vi ska kunna bygga en framgångsrik organisation så måste vi snabbt och effektivt avgöra om det är en snackare eller en görare vi har framför oss. En görare är raka motsatsen till en snackare då denne tar sig tid, löser sina uppgifter och är beredd att arbeta som en del i något större. Genom sina resultat i form av hårt arbete ger de andra energi och tro. Det kan vara värt att notera att det i vissa sällsynta fall finns människor som är snackare men som kan bli görare om kulturen i organisationen är tydligt resultatinriktad. Då kan det i bästa fall bli så att vederbörande tar fram egenskaper hos sig själv som denne inte visat tidigare. Vissa personer är även periodiska av det ena eller andra slaget, de är görare lite av och till.

Räcker inte att en person har en bra egenskap för att vara till nytta för organisationen

För att en människa ska vara till nytta krävs följande saker:
1. Att denne tar sig tid. Om en person inte kan ta sig tid kan personen ändå inte förändra något. Det gäller både i en organisation och på det privata planet. Tid är dessutom oftast inte något man har i överflöd utan något man tar sig.
2. Att personen har någon form av kompetens som kan vara användbar för organisationen. Människor utan någon som helst kompetens som organisationen behöver har man ingen nytta av. Kompetens är något man ofta kan skaffa sig – vilket är något som många inte tänker på nuförtiden
3. Att personen har självdisciplin, dvs. förmågan att själv vara sin egen lärare och elev. Det finns många exempel på människor som tar på sig en mängd uppgifter men som sedan p.g.a. dålig självdisciplin inte lyckas utföra någon.